I min forskning tar jag främst utgångspunkt i en idag internationellt omfattande forskningsansats där en utgångspunkt är att en teori å ena sidan ska vara generellt giltig och å andra sidan ha en hög grad av praktisk användbarhet.
Niklas Luhmanns systemteori är en generell teoriansats som metodologiskt sett:
- tar fasta på distinktioner – hur vi gör skillnad, och
- utgår från att samhällsvetaren primärt är en observatör av andras observationer.
Det vi som samhällsvetare kan observera är (andras och egna) observationer av organisationer, nätverk, grupper osv. Dessa enheter i samhället kan förstås som sociala system (enheter med specifika kännetecken). Men människorna då? Människor är personer som intar roller (jämför latinets persona = roll) t.ex. rollen i ett yrke som anställd, som professionell, chef osv. eller rollen i familjen, föreningen, gruppen osv. I systemteoretiska termer definieras personer som adressater i system.
Sociala system är i detta perspektiv kommunikationssystem; handlande kan definieras som kommunikation som kan attribueras (tillskrivas) bestämda personer. Strukturer formas i princip av upprepningar av bestämda kommunikationer och handlanden. Strukturer är inte oföränderliga murar, ”glastak”, eller liknande, men kan som bekant vara svåra eller mycket svåra att förändra beroende på de ofta komplexa sammanhang (kontexter) som vi, eller de, som är berörda ingår i. Förändring ställer krav på motivation och incitament, något som helt enkelt ofta saknas, inte minst hos den part som har makten, alltså möjligheten, att förändra.
Samhället (makronivån) är ett globalt system kännetecknat av funktionell differentiering och avhängigt av generella och specifika kommunikationsmedier (mening; tillit, osv. och kärlek; rätt; sanning; pengar; makt, nyheter, hälsa, osv.). De senare formar funktionssystem som familj, rättssystem, vetenskap, ekonomi, politik, massmedier respektive medicin, osv. – Att det fortfarande oftast talas om samhället som nation (det svenska, det tyska, det amerikanska, det kinesiska samhället, osv.) beror på att just politiken är differentierad efter plats (rum, geografi). Men familjen, rätten, vetenskapen, ekonomin, massmedierna, medicinen osv. och framförallt kommunikation i allmänhet hindras inte av nationella gränser utan är i princip global. Detta, kan visas, gäller som strukturbetingelser för det moderna samhället och därmed oavsett vad enskilda kan tycka, för eller emot. Av just detta skäl är t.ex. politiskt grundade åtgärder för att hindra kommunikation över nationella gränser ett problem inte bara för de drabbade utan också för samhället.
Mellan samhället och interaktionerna (mikronivån eller kommunikationer mellan faktiskt eller virtuellt närvarande) bildar organisationer system som, liksom nätverk, är avgörande för såväl oss som enskilda som samhällets fortbestånd i en ofta problemfylld verklighet. Detta motiverar särskilt forskning om organisationer och i sin tur om hur organisationsledning / management fungerar eller (ofta) inte fungerar och hur beslut fattas (eller inte fattas).
Frågor om inklusion och exklusion handlar om tillhörighet, om förhållandet mellan å ena sidan människan och å andra sidan samhället och dess organisationer, grupper, nätverk och interaktioner. I samhället har det faktum att vi ingår i en rad sociala kontexter i normalfallet positiva konsekvenser. Att vara eller bli exkluderad kan vara till skada för eller bli förödande för individer eller grupper. Och det kan leda till negativa konsekvenser för hela samhället. Exempelvis kan arbetslöshet, skilsmässa eller att man som enskild på ett eller annat sätt hamnar utanför en grupp man ingått i medföra olika svårigheter. Men det kan också leda till förändringar med positiva konsekvenser. T.ex. kan det vara positivt eller rent av livsviktigt att kunna lämna en arbetsplats med dålig arbetsmiljö eller usel ledning, eller att lämna en nära relation så att destruktiva mönster kan brytas.